Olikheter
Vad som gör mig och Chyde så olika är hur vi klär oss. Vad vi gillar att klä på oss.
D.v.s jag använder inget svart nagellack, kajal, och är inget fan av "rock" looken. Man kan säga att min klädstil nästan är helt motsatsen till hans egen.
Vad spelar det för roll undrar ni? Varför börjar jag ett inlägg såhär? Ytligt? Det här ska ju INTE vara någon ytlig blogg med massa berättelser om vad vi köpt från shoppingrundor?
Vi människor har kommit in i en tid där vi är medvetna om att för många dömer efter utseende. Och vi vill i våra tankar, INTE "döma en bok efter omslaget". Men vi gör det ändå. Gång på gång gör vi det. Vi omedvetet och medvetet dömer andra.
Vi dömer andra efter deras klädval, deras sätt att gå, sätt att tala eller om personen är tjock, smal eller vältränad.
- Känner du fortfarande inte igen dig själv?
Låt mig förenkla det; Vi säger att du som läser nu är hiphopare. Du klär dig som en också. Stora T-shirts med "thug life" printat på, hängbraller och lyssnar bara på Tupac. Och du gillar inte rock - in fact - du hatar rock och hela rock kulturen.(Lägg på minnet att jag inte påstår att du gör det nu, bara ett exempel.)
Motsatsen till dig blir ju allt som du ogillar och inte är? Och du kommer automatiskt låta faktumet att en person som klär sig helt svart, bär svart läderplagg eller piercar sig på ovanliga ställen påverka ditt omdöme om vem personen egentligen är. Det kanske i flesta fall till och med låter dig ignorera nästan allt personen säger.
Jag säger inte att det gäller alla. Men jag säger sanningen då nästan alla tänker så, även vuxna.
I don't blame them either! Jag har dömt, dömt och återigen dömt folk för precis samma anledningar..
Men jag vaknade upp.
Jag började se klart. Jag började lyssna. Jag slutade döma människor efter något ytligt. Det var helheten som jag ville komma åt och den uppnådde jag igenom att lyssna.
Hade jag dömt och ignorerat min vän så hade jag inte vetat hur lika vi är i tankesättet. Och jag är väldigt tacksam över att jag känner honom.
Jag vill även veta vad ni har att säga om ämnet. Vad tycker ni om det här?
Tycker ni att folk som ändå är er "motsats" ytligt, förtjänar en chans?
/Prince H
Våga stå upp för vem du är
Vi lever i en värld av måsten. En värld full av regler, lagar, normer och värden. En värld som säger att om man inte gör på ett visst sätt gör man fel och är därmed inte normal. Vad är egentligen normalt? - Något som majoriteten gör.
Därför reagerar folk när man väljer att vända ut och in på sin tröja och sätta fel sko på fel fot. Det är precis det den här bloggen står för. Att våga vara sig själv. Att våga prata när alla andra sitter tysta. Att våga lyssna när alla pratar i mun.
Att våga ställa sig ur ledet, när alla står och tränger sig rädd för minsta rörelse att avslöja vilka dom verkligen är. Som att det skulle vara något fel. Som att dom inte skulle duga som dom är. Så jävla trött på det här inrutade trångsynta samhällssynen.
Jag är inte rädd för experimentera med mitt utseende. Jag är inte rädd för att tänja på gränserna. Jag är inte rädd för att skapa mitt eget mode. Jag tror det enda som begränsar människan är livlös fantasi, okreativitet och... rädsla.
Efter att ha fått både positiv och negativ respons över hur jag väljer att klä mig har jag valt att göra en video för att ge min respons. Det här blir den första videon från Alchemists och ni får nu en liten inblick i hur våra videos kommer se ut.
/Chyde
Varför vi valde namnet
Men ni som inte läst och inte har någon aning om vad det betyder? Har bara 2 saker att säga;
1. LÄS DEN NU!
2. Jag ska berätta vad en alkemist är.
I boken beskrivs en Alkemist som en person som hjälper folk att få sina drömmar uppfyllda. Han är ingen trollkarl men ändå kan han styra vinden, elden, vattnet och jorden(swag). Han kan göra guld utav läder, ett lejon utav en mus.
Han är en person som insett sin personliga legend, sin dröm. Jagat den, uppfyllt den och nu hjälper andra att uppnå sina drömmar. En person som tror på sig själv till punkten att han vet att han kan klara av vad som helst. Han vill bara att andra ska kunna göra detsamma, för det är vad lycka är för honom.
Jag själv tror - precis som en alkemist gör - på att alla har en eller flera drömmar i livet. Uppenbart huh?
- Well, inte för alla. Vissa lyckas aldrig få kontakt med sina drömmar. Dom hittar aldrig de dom söker efter eftersom dom inte vet vad dom söker efter.
Jag och min broder Chyde har flera drömmar. Men vi lever dom flesta, just nu. Hur? Jo;
- Vi gör det vi känner för, vi gör det helhjärtat och ger allt vi har.
En dröm behöver inte bara vara att bli framgångsrik i framtiden? En persons dröm kan vara ifrån de största, till de minsta sakerna. Det kan vara att bli förstådd. Bli älskad. Bli hel igen efter att ha blivit förkrossad. Få ett bättre självförtroende. Få inspiration, en vägledning, ett ljus igenom livet helt enkelt. Vem sa att man bara kunde ha en dröm?
Och ärlighet är den bästa vägen till att få folks förtroende för en eller hur? Syftet med den här bloggen är att ENDAST vara helt ärliga med det vi gör. Vara real som vi är, besvara era frågor. Ta upp problem som vi i vår ålder har, diskutera dom, ställa frågor till er, besvara frågor till er och ja precis allt ni som läsare kan komma upp med. Det blir en skön ny upplevelse där vi ger och tar.
Men kom ihåg, keep it real.
Because we will.
/Prince H
Vilka är vi?
Chyde
Dom sa alltid att jag pratade för mycket. Jag svarade alltid att dom hade för lite att säga. Min vilja att bli hörd blev starkare och tog mig såsmåningom vid 11 års ålder till musiken - efter flera års målande av Graffiti och dansade utav Breakdance.
Idag är jag inte bara en rappare. Jag är en kompositör. Jag jobbar för tillfället med 2 mixtapes, bokar spelningar inför sommaren och gör om min nuvarande blogg - chyde.blogg.se - som snart kommer bli min officiella hemsida.
Dom sa alltid att jag var för känslig. Jag svarade alltid att dom var för känslokalla. Världen blir bara sjukare och sjukare... och det är därför jag gör det här tillsammans med min vän. Vi vill vara dom som påminner er om att det inte är ni som är galna...
Det är världen som är sjuk.
Prince H
På så sätt gör jag vägen till mina mål säker.
Jag själv är en person som älskar musik. Jag skriver texter, rappar, dansar hiphop/popping.
Jag älskar även kampsport, men bara boxning. Är oldschool, don't judge.
Och medans jag har mina hobbys så pluggar jag till lärare vid uppsala universitet.
Jag är en person som vill tro på det goda i människan även när det verkar hopplöst..
En värld utan kärlek omkring är ingen värld värd att bo i.
Men där vi bor har vi inte lyxen att kunna vara naiva. För att folk är medvetna om att tro på andras goda sidor, inte är enkelt i en kall omgivning. D.v.s människor är för rädda för ens lé vänligt mot varandra, dom räds responsen. Och allting är bara en ond cirkel som inte dör ut.
I don't blame them MEN jag kommer fortfarande aldrig sluta tro på människans goda sidor, och jag kommer fortsätta att visa respekt och lé mot folk. Vara vänlig.
- Jag gillar det, för det får andra att må bättre.
Det är vem jag är.
Real Stays Real
Chyde - Real Stays Real by Chyde
Chorus:
many times I've seen
People come and go and yo
no matter what has been
In the end only the Real stays Real
X2
Verse:
humans grow in packs, learn how to act
in public... with practised behavioural systems
but as quick as they give you a hand
they turn they back wont listen,
it turns black in front of their eyes
takes the faith the fuck back out of a christian
like the devil in disguise, some call it fiction
I call it the truth, causing friction when colliding with youth
like two planes in the towers, for a subliminal message
humans are students, some just can't handle the lessons
given eyes, but some were born blind to see no visions
given time, but not willing to swallow the pride and take risks
given the mind to think
but allow it to be auto-piloted
giving them gutts to fuck shit up, but nevertheless reminded of
the fact they're spineless WHEN IS IT ENOUGH?
Chorus:
many times I've seen
People come and go and yo
no matter what has been
In the end only the Real stays Real
X2
/Chyde ©
Förändringar
Det kunde gå en lång tid innan man började snacka igen. När man blev 16 så var det ännu värre. Det var nu man verkligen aldrig snackade med varandra igen. Jag känner folk som jag tjaffsade med då och än idag inte har snackat med.
Men då har det alltid varit pågrund av princip grejer och sviken tillit. Sen dess har jag hanterat sånt på samma sätt, och jag är medveten om att jag kunnat hantera vissa saker bättre. Jag har alltid hatat tjaffs och undviker helst det.
Tycker att allt jidder är onödigt i vilken form det än är, det är bara onödig energi som man kunnat ägna åt annat. Men jag har aldrig gått för långt in på något jidder till punkten att jag önskat död åt någon.
Som mindre så kunde jag alltid se att det fanns mer kärlek runt mig ute, i skolan, på träningarna - mer än det gör nu. Kanske bara jag som känner att det alltid är en dålig stämning omkring folk där vi bor? Och att den bara blir sämre och sämre?
Idag är personer därute verkligen villiga att döda varandra för små tjaffs. Ta upp pistolen och trycka av den mot folk man känt under hela sitt liv, över små tjaffs, som om deras förgångna vänskap inte betydde ett piss. Det har hänt några jag känt.
Även om man tror att det inte skulle kunna hända en själv, så kan det. Det gäller att välja sitt umgänge varsamt. Välja ut personer med rätt moral och vett i skallen. Annars kan ett bråk lika gärna vara ens sista.
Sommaren 2010 så åkte jag med familjen till Sharm El-Sheikh i Egypten. Jag minns att trots att jag var på ett av världens vackraste ställen så gick jag runt och tänkte mycket den sommaren. Tänkte ständigt, och tankarna var inte alltid så positiva.
Jag kom att tänka på en vän och hur mycket respekt han hade för mig varje gång jag såg honom. Han hälsade alltid och var alltid lika trevlig. Jag återvänder hem den 30:de juli, senare på natten intill den 31:a så kommer min syster in och berättar att just den personen jag tänkt på 1 vecka tidigare blivit mördad inte så långt ifrån där jag bor.
Skjuten 2 skott i ryggen.
Vila i frid bror! Den här var tillägnad dig.
Förändringar
...tills att vi lär oss att klä på oss själva givetvis. Sunt förnuft blir vi lärda genom att belönas när vi gör bra och straffas när vi gör fel. Om det inte sker genom att få lite extra lördagsgodis eller utegångsförbud av våra föräldrar sker det av andra människor. Det är då man inser att man inte bara är en människa...
Man är också en medmänniska. Man växer upp och plötsligt händer det något. BAM säger det och känslorna har ett tredje världskrig i kroppen. Man är nu i en övergångsfas från barn till ungdom. Det känns som om hela världen är emot en.
Men man lär sig. Man inser tillslut att det bara är en själv som är emot hela världen.
Man inser att känslor inte bara är positiva, så man omsluter sitt hjärta med kärlek för att skydda det. Men man inser inte att kärleken är det närmaste vi kan komma sårbarhet, så det samtidigt är det tunnaste lagret utav skydd.
Man låter någon tränga sig in i det. Man lär sig uppoffra för att kunna få. Man ger ifrån sig sitt hjärta och man får sitt hjärta krossat... Sedan letar man efter något att göra det helt igen, tills att man börjar förstå att det aldrig någonsin kommer bli det.
Livet fortsätter sedan med att sakta men säkert sätta en bit i taget på sin plats genom nya personer... och nya upplevelser. Jag och min vän är kanske två helt nya personer för dig. Kanske är du en ny person för oss. Men jag hoppas iallafall att det här blir lika mycket av en ny upplevelse för dig, som det är för oss.
Vi gör det av goda skäl. Vi gör det med hjärta. Vi gör det äkta. Vi är Alchemists.
/Din bror Chyde
